i'll catch you..

Är det värt det? Är varje ord jag skriver värt bördan jag får? Jag plågar mig själv för att få ut all min ångest men det känns inte ett dugg bättre. Det är troligen förgäves också. För det finns inget jag kan säga eller göra som kan få tillbaka dig nu.

Jag skakar, hela min kropp skakar. Jag vet varken vad jag ska tycka, tänka eller känna. Allt jag vill är att ha tillbaka dig. Där vid min sida. Men hur vet jag inte och jag har ingenaning om du vill. Men snälla vännen glöm mig aldrig.

Alla saker som sagt. Far genom mitt huvud. Ingen annan än du känner mig bättre än mig själv. Ingen annan än du kommer alltid ha hela mitt hjärta. Jag gav dig mitt hjärta och du får ha det tills jag vet hur jag kontrollerar det själv.

Jag kan försöka låssats, jag kan försöka glömma. Men det har jag gjort förut och det går inte. Jag är den du gjorde mig till. Jag kan inte rymma från det alltså kan jag inte rymma från dig. Jag hoppas du har det bättre nu.

Jag älskar dig, beacuse you are the only one.


http://www.youtube.com/watch?v=-eEJDn9cvIk&feature=related nu var det min tur att hitta en låt..

det kommer vara precis..

2 december, shit vars har hela det här året försvunnit? Det är borta helt poofh borta. Det har varit ett bra år, grymt många minnen har man fått. Men jag vill inte att det ska ta slut. Jag vet inte varför, jag kommer fortfarande vara med samma människor efter nyår. Det kommer vara precis desamma..

Jag är nog rädd, rädd för att nu när det nya året kommer. Kommer du inte finnas kvar, det känns konstigt att börja ett nytt år utan dig vid min sida. Nog för att du och jag inte firade nyår tillsammans förra året. Men vi ville göra det, men det kom förhinder.

Jag saknar dig, varje dag. Det smset du visade mig, gjorde så jag började hoppas på oss igen. Men det var något som var konstigt, vi har förändrats. Grymt mycket. Vilket är synd. För båda vill, Men ingen kan eller vet hur vi ska lyckas bli vi två som det en gång var.

2 decemeber är inte lika rolig som den hade varit med dig, jag hoppas du förstår.

En klassiker är en bok som folk berömmer, men inte läser.

Jag läste ut Tom Saywers äventyr i går, jag var grym misstänksam mot den i början. Roligt att läsa en klassiker? pffh, haha jag skrattade bara när våran sv-lärare sa det. Aldrig att jag skulle sätta mig och läsa en klassiker. Har inte läst en bok frivilligt sen förra gången en bokreflektion skulle in.

Jag hade fel, den var säkert den bästa bok jag någonsin har läst. Och jag hoppas det där var den bästa bokreflektionen jag någonsin har skrivit, annars blir jag grymt besviken, för den blev jag nöjd med. På 3 år har jag aldrig lyckats skriva en bra bokreflektion, hon har alltid haft något att gnälla på.

Men när jag börjde skriva, fick jag inte stopp på pennan. Den blev 4 sidor, min längsta bokreflektion var på 2 och en halv sida. Jag älskade boken, jag älskade hur Mark Twain fick ut allt så bra. Hur han kunde få en sån liten pojke att verka så stor. Så jag lånade Huckleberry Finn också. Hoppas den är lika bra.

En klassiker är en bok som folk berömmer, men inte läser.

one..

At this moment there are 6,470,818,671 people in the world.
Some are running scared. Some are coming home.
Some tell lies to make it through the day.
Others are just now facing the truth.
Some are evil men at war with good,
and some are good struggling with evil.
Six billion people in the world. Six billion souls.
And sometimes, all you need is one...

jag vill att du fångar mig när jag rammlar

Jag saknar dig, hur kan det komma sig? Du är ju brevid mig hela tiden, men ändå känns det som om jag inte vet vad jag ska göra. Jag vill vara arg på dig, jag vill skrika och gorma. Tills allt är över. Men jag kan inte, för jag vill inte skrika på dig, jag kan inte titta dig i ögonen.

Men ändå är jag arg, förbannad. Och faktiskt vet jag inte varför, varför jag är sur. Men jag kan inte skrika och gorma för du. Du är riktig, och mina känslor är riktiga för dig. Du, du betyder sjukt mycket för mig. Du vill mig inget annat än väl.

Jag vill inte förstöra det här, jag vill inte mista dig. För du har byggt upp något någon annan hade krossat, och det. Det trodde jag var psykiskt omöjligt. Jag har alltid sagt att ingen kan bygga upp mitt krossade hjärta om det inte var den personen som krossade det.

Men du gjorde det, jag har rätt svårt att tro det. Men du kom och lagade det. Det är helt, helt och hållet. Så nu har jag svårt och välja, ta risken eller låta det bara vara. För om du släpper taget nu, då faller jag. Och jag vill inte falla. Jag vill känna mig älskad på riktigt.

Jag vill känna mig älskad, och endast av dig. Jag tror inte du förstår, för jag vill lägga över hela min tyngd på dig, jag vill att du fångar mig när jag rammlar. Lovar du att stanna kvar tills slutet? Lovar du att du inte lämmnar mig?

Lovar du, att du inte kommer lämmna mig i mitt tomrum, ensam och övergiven? För det de skulle vara en hemsk hemsk sak. Det skulle jag inte klara av. För jag älskar dig, det gör jag över hela mitt hjärta. Och jag skulle inte välja bort dig för något i hela världen.

Men jag måste lära mig lita på dig, lita på kärleken. På dig, på mig på oss. Vill du ge mig tiden att lära mig. Klarar du av att jag måste ha min tid, mina saker. Jag hoppas du orkar, att du kommer stanna kvar..

Den är urfunktion.

Jag skulle ge dig mitt ord, om jag visste att det skulle hjälpa oss. Jag skulle säga dig att jag fortfarande älskade dig, om jag verkligen gjorde det. Men nu är det så att jag ser inget hos dig längre, du förstörde våran relation. Föralltid.

Jag hoppas du förstår, att jag inte klarar av dig. Jag är snart 15 och kanske tills jag var 9 var du min förebild. Men pappa förstå, du är bara en i mängden nu. Du är den jag kanske träffar en gång i månaden.

10 minuter, i månaden träffar jag dig. På den tiden hinner du kväva mig, varje gång jag vet att jag måste träffa dig. Bygger jag upp förtroendet en liten bit hoppas att den här gången ska vara annorlunda.

Så kommer du och river det, du bryr dig inte längre. Du har kvävt alla i din omgiving, och ingen vill vara i din närhet. Känns det bra? Att du har ett barn av fem på heltid? De andra tre har du varannan vecka så du ska klarar dig. Så du har pengar som du sen kan dricka upp för.

Hur känns det att du förstör mig, med varje ord du säger? Hur kommer det sig att du inte kan fråga hur jag mår? Säga att du älskar mig, eller pappa du kanske har förträngt mig. Du kanske har glömt bort hon som skulle stått på din sida om du inte valde bort henne.

Pappa säg mig, har du nått att leva för? Eller tar alkoholen dig iväg, och du får ruset du vill ha? Jag hoppas, att varje klunk tar, tar du för dig själv. Och jag hoppas du inte tänker på någon annan än dig själv. För om du gör det, då är du längst ner på botten. Nog för att du inte kan ta dig så längre ner.

Du strör salt i mina sår, mina öppna sår. Jag hoppas du är nöjd, nöjd hur det slutade, hur du slutade. Jag tror faktiskt inte du ångrar dig. Inte ett dugg. Jag saknar dig inte längre, det har jag slutat gjort. Jag har stängt av den delen som brukade vara din. Den är urfunktion.

Den kommer alltid vara ur funktion, den kommer alltid vara avstängd. Hur mycket jag än skulle vilja så kan jag inte kalla dig för pappa längre. Aldrig mera..

im like a bird..

It's not that I wanna say goodbye
It's just that every time you try to tell me that you love me
Each and every single day I know
I'm going to have to eventually give you away
And though my love is rare
And though my love is true
Hey I'm just scared
That we may fall through