i miss you love,.

Man märker verkligen att det är oktober, kallt som fan. Men nu var det inte om vilken månad det var och hur kallt eller hur mycket löv det har fallit på marken. Nu var det om mig och dig, om oss..

Hur kunde något som kändes så rätt, bli något så fel? Hur kunde vi låta tiden förstöra våran vänskap? Hur kan vi sitta hemma och tycka det är fel det som hände, varför kan vi inte bara.. bara vara vi?

Det är inte vi, vi sitter inte och bara väntar. Men ändå då sitter vi, väntar på något som inte kommer komma. Vi sitter och väntar på ett frågetecken. För ingen av oss vet, vet vars vinden tar oss här näst.

Men jag kan säga vinden blåste helt åt fel håll. Du är en sjukt bra människa, och jag ångrar inte en sekund att vi blev så nära vänner som vi blev. Eller i så fall skulle det vara för att det kommer ta år att glömma dig.

Om jag måste det vill säga, men ingen kan lova att det kommer bli som förr. Ingen kan säga att våran vänskap kommer le så mycket som den gjorde. Och jag kan inte lova att jag kommer börja lita på dig igen, för du spottade mig i ansiktet.

Det gjorde du den dagen. Men jag saknar din kärlek, din vänskap. Dina tröstande ord, dina smarta meningar. Och mest av allt saknar jag dig. Nu när det är höst och kallt, ja då vill man ha dig vid sin sida.

Jag har slut på fina ord nu. Jag har slut på tårar, för det vet du. De har jag gråtit bort förlänge sen. Jag har slut på allting, är tom. Det finns inget kvar. Jag har fått bort ångesten från mitt förflutna..

Men nu får jag ångest för min framtid. Ångest för att leva utan dig, ångest och hat. Hat för att känna mig som ett totalt freak. Jag har fått något nytt att skriva om, men det är inte bättre.

Hellre hade jag skrivit om han, tills jag fått ut varenda liten tanke, hopp & saknaden. Men så ist kan jag bara skriva om dig, du som var.. är min bästa vän. Min andra halva, mitt andra jag. Och jag kan säga det känns inte ett dugg bättre.

Jag har levt mitt liv i total ensamhet. Jag har aldrig stannat på en och samma plats för länge, för rädd. För skör och sårbar. Jag har letat men aldrig hittat någons armar att kalla "hemma" för.

Tills den dagen jag träffade dig. Sen den dagen, har jag aldrig behövt vara ensam..