Det är så konstigt att försvinna,

det känns så dumt att stanna kvar.

Det skulle varit vackert, starkt och varmt,

men det känns fult och kalt och kallt.
Det är så trist när allt stagnerar.
Och ingen vill förlora, vara den som fick ett tack.
Vara den som inte stack,
när tankar blev för stora, och sprack.

Det var jag med allt mitt snack om större ensamhet
och plats att tänka på.
Det var du och dina vänner.