men nya dagar väntar med nya tidsfördriv,

och allting liksom kräver mera nu

så ta dina minnen och försvinn ur mitt liv
älskade älskade du

Det har varit en ganska så där mellan deppig dag, en sån där "tankedag". En sån där dag som jag verkligen hatar. När man funderar för mycket, tänker tillbaka, ångrar att man inte gjort si eller så. Och ju mer man tänker på allt ju deppigare blir det bara. Men jag har fått bort fokuset från en men istället fått fokus på en annan, vilket inte är ett dugg bättre. Men på något sätt inte gör lika ont som den första.

För om jag ska vara ärlig har jag gått runt med "När fan ska det sluta göra så förbannat ont" känsla i magen sen en väldigt lång tid tillbaka. Nu gör det inte lika ont, men det finns ändå där som en liten djävul i ett mörkt hörn som sitter och hånar och ler.

Precis en sån dag har det varit, och jag vet att jag lovat dig att inte skriva till han. Men det är svårt, men samtidigt kan jag inte sjunka så lågt och svälja min stolthet och säga precis hur jag känner finns inte ens på kartan.

Men nu har i alla fall den här mellan deppiga "tankedagen" kommit till sitt slut, och vi får hoppas att den inte kommer tillbaka på länge...