Nu är det ett tag sen vi sågs och mellanrummen blir allt större
Min vardag är dubbelt så grå och det skaver någonstans i hjärtat
Märker du inte att trädet vi sitter i inte längre blommar
och din gren är på väg bort från min
Växer man verkligen ifrån varandra trots sina minnen och löften
Det här var ju något speciellt
det sa du ju själv
men jag kanske ska se lite mellan fingrarna på allt du sagt
även om det gör ont
och jag ber dig verkligen inte att komma tillbaka
vår tid är över nu
Jag vill bara att du ska komma ihåg mig
och oss
Det här är en undran över
Vem som svek först
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar