i'll catch you..

Är det värt det? Är varje ord jag skriver värt bördan jag får? Jag plågar mig själv för att få ut all min ångest men det känns inte ett dugg bättre. Det är troligen förgäves också. För det finns inget jag kan säga eller göra som kan få tillbaka dig nu.

Jag skakar, hela min kropp skakar. Jag vet varken vad jag ska tycka, tänka eller känna. Allt jag vill är att ha tillbaka dig. Där vid min sida. Men hur vet jag inte och jag har ingenaning om du vill. Men snälla vännen glöm mig aldrig.

Alla saker som sagt. Far genom mitt huvud. Ingen annan än du känner mig bättre än mig själv. Ingen annan än du kommer alltid ha hela mitt hjärta. Jag gav dig mitt hjärta och du får ha det tills jag vet hur jag kontrollerar det själv.

Jag kan försöka låssats, jag kan försöka glömma. Men det har jag gjort förut och det går inte. Jag är den du gjorde mig till. Jag kan inte rymma från det alltså kan jag inte rymma från dig. Jag hoppas du har det bättre nu.

Jag älskar dig, beacuse you are the only one.


http://www.youtube.com/watch?v=-eEJDn9cvIk&feature=related nu var det min tur att hitta en låt..

det kommer vara precis..

2 december, shit vars har hela det här året försvunnit? Det är borta helt poofh borta. Det har varit ett bra år, grymt många minnen har man fått. Men jag vill inte att det ska ta slut. Jag vet inte varför, jag kommer fortfarande vara med samma människor efter nyår. Det kommer vara precis desamma..

Jag är nog rädd, rädd för att nu när det nya året kommer. Kommer du inte finnas kvar, det känns konstigt att börja ett nytt år utan dig vid min sida. Nog för att du och jag inte firade nyår tillsammans förra året. Men vi ville göra det, men det kom förhinder.

Jag saknar dig, varje dag. Det smset du visade mig, gjorde så jag började hoppas på oss igen. Men det var något som var konstigt, vi har förändrats. Grymt mycket. Vilket är synd. För båda vill, Men ingen kan eller vet hur vi ska lyckas bli vi två som det en gång var.

2 decemeber är inte lika rolig som den hade varit med dig, jag hoppas du förstår.

En klassiker är en bok som folk berömmer, men inte läser.

Jag läste ut Tom Saywers äventyr i går, jag var grym misstänksam mot den i början. Roligt att läsa en klassiker? pffh, haha jag skrattade bara när våran sv-lärare sa det. Aldrig att jag skulle sätta mig och läsa en klassiker. Har inte läst en bok frivilligt sen förra gången en bokreflektion skulle in.

Jag hade fel, den var säkert den bästa bok jag någonsin har läst. Och jag hoppas det där var den bästa bokreflektionen jag någonsin har skrivit, annars blir jag grymt besviken, för den blev jag nöjd med. På 3 år har jag aldrig lyckats skriva en bra bokreflektion, hon har alltid haft något att gnälla på.

Men när jag börjde skriva, fick jag inte stopp på pennan. Den blev 4 sidor, min längsta bokreflektion var på 2 och en halv sida. Jag älskade boken, jag älskade hur Mark Twain fick ut allt så bra. Hur han kunde få en sån liten pojke att verka så stor. Så jag lånade Huckleberry Finn också. Hoppas den är lika bra.

En klassiker är en bok som folk berömmer, men inte läser.

one..

At this moment there are 6,470,818,671 people in the world.
Some are running scared. Some are coming home.
Some tell lies to make it through the day.
Others are just now facing the truth.
Some are evil men at war with good,
and some are good struggling with evil.
Six billion people in the world. Six billion souls.
And sometimes, all you need is one...

jag vill att du fångar mig när jag rammlar

Jag saknar dig, hur kan det komma sig? Du är ju brevid mig hela tiden, men ändå känns det som om jag inte vet vad jag ska göra. Jag vill vara arg på dig, jag vill skrika och gorma. Tills allt är över. Men jag kan inte, för jag vill inte skrika på dig, jag kan inte titta dig i ögonen.

Men ändå är jag arg, förbannad. Och faktiskt vet jag inte varför, varför jag är sur. Men jag kan inte skrika och gorma för du. Du är riktig, och mina känslor är riktiga för dig. Du, du betyder sjukt mycket för mig. Du vill mig inget annat än väl.

Jag vill inte förstöra det här, jag vill inte mista dig. För du har byggt upp något någon annan hade krossat, och det. Det trodde jag var psykiskt omöjligt. Jag har alltid sagt att ingen kan bygga upp mitt krossade hjärta om det inte var den personen som krossade det.

Men du gjorde det, jag har rätt svårt att tro det. Men du kom och lagade det. Det är helt, helt och hållet. Så nu har jag svårt och välja, ta risken eller låta det bara vara. För om du släpper taget nu, då faller jag. Och jag vill inte falla. Jag vill känna mig älskad på riktigt.

Jag vill känna mig älskad, och endast av dig. Jag tror inte du förstår, för jag vill lägga över hela min tyngd på dig, jag vill att du fångar mig när jag rammlar. Lovar du att stanna kvar tills slutet? Lovar du att du inte lämmnar mig?

Lovar du, att du inte kommer lämmna mig i mitt tomrum, ensam och övergiven? För det de skulle vara en hemsk hemsk sak. Det skulle jag inte klara av. För jag älskar dig, det gör jag över hela mitt hjärta. Och jag skulle inte välja bort dig för något i hela världen.

Men jag måste lära mig lita på dig, lita på kärleken. På dig, på mig på oss. Vill du ge mig tiden att lära mig. Klarar du av att jag måste ha min tid, mina saker. Jag hoppas du orkar, att du kommer stanna kvar..

Den är urfunktion.

Jag skulle ge dig mitt ord, om jag visste att det skulle hjälpa oss. Jag skulle säga dig att jag fortfarande älskade dig, om jag verkligen gjorde det. Men nu är det så att jag ser inget hos dig längre, du förstörde våran relation. Föralltid.

Jag hoppas du förstår, att jag inte klarar av dig. Jag är snart 15 och kanske tills jag var 9 var du min förebild. Men pappa förstå, du är bara en i mängden nu. Du är den jag kanske träffar en gång i månaden.

10 minuter, i månaden träffar jag dig. På den tiden hinner du kväva mig, varje gång jag vet att jag måste träffa dig. Bygger jag upp förtroendet en liten bit hoppas att den här gången ska vara annorlunda.

Så kommer du och river det, du bryr dig inte längre. Du har kvävt alla i din omgiving, och ingen vill vara i din närhet. Känns det bra? Att du har ett barn av fem på heltid? De andra tre har du varannan vecka så du ska klarar dig. Så du har pengar som du sen kan dricka upp för.

Hur känns det att du förstör mig, med varje ord du säger? Hur kommer det sig att du inte kan fråga hur jag mår? Säga att du älskar mig, eller pappa du kanske har förträngt mig. Du kanske har glömt bort hon som skulle stått på din sida om du inte valde bort henne.

Pappa säg mig, har du nått att leva för? Eller tar alkoholen dig iväg, och du får ruset du vill ha? Jag hoppas, att varje klunk tar, tar du för dig själv. Och jag hoppas du inte tänker på någon annan än dig själv. För om du gör det, då är du längst ner på botten. Nog för att du inte kan ta dig så längre ner.

Du strör salt i mina sår, mina öppna sår. Jag hoppas du är nöjd, nöjd hur det slutade, hur du slutade. Jag tror faktiskt inte du ångrar dig. Inte ett dugg. Jag saknar dig inte längre, det har jag slutat gjort. Jag har stängt av den delen som brukade vara din. Den är urfunktion.

Den kommer alltid vara ur funktion, den kommer alltid vara avstängd. Hur mycket jag än skulle vilja så kan jag inte kalla dig för pappa längre. Aldrig mera..

im like a bird..

It's not that I wanna say goodbye
It's just that every time you try to tell me that you love me
Each and every single day I know
I'm going to have to eventually give you away
And though my love is rare
And though my love is true
Hey I'm just scared
That we may fall through

det är bara tur att hjärtat klappar ändå..

Jag vet inte vad jag ska säga, jag har svårt att prata om det med dig. För jag skämms, så förlåt om jag blev tyst. Förlåt om jag bara sa förlåt och jag älskar dig. Jag får ut det bättre när jag skriver än när jag pratar.

Jag vet inte riktigt hur jag kände mig, just den sekunden stannade tiden. Den stod still, hjärtat slutade slå. Och hela världen blev ljus. Det gör mig lite rädd, rädd för att det ska hända samma sak igen, men jag tänker inte låta det hjälpa. Du gav inte upp, det är allt jag behöver höra för att orka genom dagen.

Allt jag behöver för att le, allt jag behöver för att inte lägga mig ner och sluta andas. Jag kommer aldrig glömma den sekunden, jag kommer aldrig glömma precis när jag fick tillbaka den delen som saknades. Du är den som får mig att må så där toppen bra.

Och är jag ensam på en söndag blir jag dum, och mörkrädd mitt på dan.
Måste bort från tysta rum, och är Du hyfsat likadan kan vi gå vilse genom stan...
Kan vi gå vilse genom storstan.. kan vi gå vilse genom stan...

Jag krossade dem. Totalt.

Hur det än kommer bli, hur många tårar som en kommer. Kommer jag alltid älska dig, jag vet att jag sa att jag inte skulle skriva att jag saknar dig. Men det är svårt, för jag vet inte annars hur jag ska få ut det.

Men jag ska försöka, sluta skriva om dig. För det gör saken inte bättre, kanske sämre för då kommer vi bara stå och fortsätta trampa. Skriva samma meningar som vi sagt så många gånger förut. För vi båda vet att vi kommer sakna det vi haft.

Men du kanske har rätt, hur mycket vi önskar kan vi inte skruva tillbaka klockan. Hur mycket vi ångrar att de orden vi sa verkligen kom ut. Kommer det aldrig bli som då. Jag ska försöka, men jag kan inte lova att det går.

Men nu om jag slutar skriva om dig, får du inte tro att jag släpper taget. Jag försöker bara bygga upp mig själv. Men det kommer alltid saknas en liten bit. Jag tror inte att det kommer gå, men varje människa får ta sin tid.

Jag älskar dig, jag vet inte vad annars jag kan skriva. För om jag skulle skriva allt jag kände nu, skulle datan lagga fast. Så jag ska försöka hålla det kort men inte för kort. Precis så där lagomt, så du orkar sitta och läsa.

Jag hoppas att jag inte gjorde dig så illa, för jag ångrar det. Jag vet inte hur jag ska säga förlåt, men jag hoppas du vet att jag är grymt jävla ledsen och sårad för det jag gjorde. Jag fattar det inte själv.

Det är som om jag blundade hela tiden, en ond mardröm som levde med mig i 6-veckor. Och sen vakna jag upp. Men det är ingen dröm, du är verklig dina känslor är riktiga. Jag krossade dem. Totalt.

Förlåt mig åter igen, och tack. Tack för att du fick mig att inse att allting har en mening. Du var min mening, eller nej. Du är min mening. Så länge du andas kommer jag andas. För Bea, du kommer alltid andas mina andetag åt mig..

Men jag förstår dig, jag förstörde dig

Det gjorde ont, sjukt ont att läsa din blogg. För nu nu vet jag nog hur du kände dig. Jag är ledsen att jag har gjort de saker jag gjort. Jag är ledsen för att den enda anledningen till att vi står här idag är pga min envishet.

Jag lovar dig, att även om du har släppt taget kommer inte jag göra det. Jag tänker inte släppa dig för en sekund. Så när du behöver mig kommer jag alltid finnas där vid din sida. Som en kloss. Det är bara att ta upp telefonen.

Jag tänker inte skriva att jag saknar dig nå mera. För det vet du,. Mycket väl och jag tänker inte säga att jag vill ha tillbaka tiden med dig. För det är inget jag drömmer om. Det är nått jag hoppas på.

Men jag ska inte pressa dig nå mera, du har släppt taget. Det gör ont, men just nu gör allting ont. Jag önskar att det inte hade hänt, och jag hoppades på att vi kunde vara nog starka på att försöka igen.

Men jag förstår dig, jag förstörde dig. Du har byggt upp dig själv igen utan mig, så jag förstår att du inte behöver mig vid din sida. Det hade inte jag gjort. Så jag är glad att du släppte taget, så jag inte kan såra den personen jag älskar mest igen.

Ta nu mina ord och gräv ner dem. Du behöver inte ta åt dig, för jag vet att du klarar dig så grymt bra utan mig. Men om du nu nångång känner dig ensam, så vet du vars jag står.

Jag tror inte du ser mig alls.

Idag är det farsdag, Trevligt värre, om det skulle finnas nån att fira det vill säga. Jag vill fira dig men jag ser inget nöje i det. det finns inget alls, du är inte min pappa längre, jag vet att det inte funkar så. Men det är så det har blivit, jag ser inget hos dig.

Jag vill fira, farsdag men inte till dig. Aldrig någonsin, jag vet om Janne hade varit kvar hade jag köpt något åt han. Jag hade faktikst laggt mig i det jag köpte, jag hade noga tänkt ut det. Jag hade varit väldigt varsam med det. Jag hade lagt ner hjärta och själ.

Men nu, är han inte kvar. Och det gör ont, för han har varit mer pappa för mig än vad du, jag vet att det gör ont. Men jag kan inte ljuga. Han är min pappa vad som än händer, han kan jag kalla pappa när som helst. Du, du heter Åke för mig.

Inget annat, eller jo jag har mina gener i mig. Inget jag vill ha men så är det. Det ända som matchar på dig och mig är våra DNA. Det är så det är. Jag skämms nästan inte alls för att säga det här, men jag älskar dig inte längre. Inte för en sekund.

Jag har alltid varit pappas flicka, tills du valde. Valde alkoholen framför mig, haha vilken förebild. Vilket skämt. Men jag kommer alltid minnas de dagarna då jag ville bli sotare precis som dig. Då jag faktiskt såg upp på dig.

Men grattis på farsdan, hoppas du får det bra. Hoppas du kommer fixa dig igenom livet, hoppas du gör nästa val bättre. Vi kommer väll träffas stundtals nångång. Men inte länge, du kväver mig.

Jag älskade dig, men nu, nu ger jag upp. Du har en telefon, och du vet hur man använder dem. Så vad får dig att aldrig ringa? Eller skicka ett sms, jag tror inte du ser mig som din dotter längre. Jag tror inte du ser mig alls.

Men nu, nu har jag sagt vad jag ville få sagt. Grattis på farsdan, pappa..

Jag brukade vara en själv.

Det var där skon klämmde, du visade mig en helt annan sida. Du vill inte ha ett förhållande du vill bara ha nån att älska. Du vill leva ditt liv, få det du vill ha och jag, jag är bara en liten flicka som ville känna mig älskad.

Du valde den svagaste, du vill ha nån som älskar dig. Men jag vet inte om jag kan det, för du vill inte ha det jag söker efter du vill ha nån som bryr sig när du är ensammen, när du vill ha närhet. Ja då duger jag som bäst.

Jag är en sårbar människa, en människa som har starka känslor för de få människorna som kommer in i mitt liv. Men du du verkar vara en sån, som vill att alla ska se upp på dig. Jag vet inte om jag kan kontrollera det.

Jag hoppas du ändrar ditt sätt, för jag håller på att bli riktigt kär i den personen som vill bli älskad. Men inte i den personen som verkar vara hård. Jag hatar hårda människor för jag brukade vara en själv.

Men jag förändrades, tack vare en person som jag hatar idag. Jag ser ingen lycka i kärleken längre, det kanske du ska veta om mig. För jag är inte kär i kärleken längre. Så snälla gör så jag blir kär i dig. Snälla.

I've been acting like a child

Tiden med dig, det var de bästa i mitt liv. Minnena man har tillsammans med dig är obeskrivliga. Trodde aldrig man kunde ha så roligt med en och samma person.

Men det gick, och det hade vi. En höst, en vinter, en vår, en sommar och kanske en vinter? Jag hoppas, jag ska inte pressa dig. Du ska få ta den tid du vill.

Du ska själv få bygga upp ditt förtroende, på mig. Och så får du säga till mig när du är redo, redo att lita på mig igen. Om du blir det, men om du vill så ska du veta.

Jag gör aldrig samma misstag.

Eller nu ljög jag, jag är blondin. Jag gör om samma misstag flera gånger, men inte det här misstaget. Aldrig igen.

På tal om dumma blondiner, jag kommer i håg när du kom och hjälpte mig med min bokhylla, också saknade det en liten jävla trä planka. Du ville leka lite rolig och sa; den är uppe i taket. Och jag så smart som jag är tittade upp och frågade ; vars då? Jag tror vi skrattade i flera minuter.

Du är bäst bea, det kommer du alltid vara (:

The grey ceiling on the earth, Well it's lasted for a while. Take my thoughts for what they're worth, I've been acting like a child. Your opinion, what is that? It's just a different point of view, oh yeah. What else, what else can I do? I said I'm sorry, yeah, I'm sorry, oh oh I said I'm sorry, but what for? If I hurt you then I hate myself I don't want to hate myself, don't want to hurt you, Why do you choose your pain if you only knew. How much I love you love you. Well I won't be your winter, And i won't be anyone's excuse to cry. And we can be forgiven, oh yeah. And I will be here yeah, Old picture on the shelf. It's been there for a while A frozen image of ourselves We were acting like a child Innocent and in a trance A dance that lasted for a while oh Read my eyes just like a diary, Oh remember, please remember oh oh. Well I'm not a beggar, but what's more, If I hurt you then I hate myself, I don't want to hate myself, dont want to hurt you. Why do you choose that pain if only you knew. How much I love you, no.

Vart har vi varit?

oja, jag vet att jag har för höga förväntningar. Jag vet att jag faktiskt kan leva i en fantasi värld, allt för mycket. Men det gör mig inget, för jag tycker om det. Jag trivs så.

Men jag har så mycket, eller många saker som jag går och tar förgivet. Det är det jobbiga med mig, jag är allt för lik min pappa, jag saknar kon när båset är tomt.

Så som vårat gammla hus, inte fan tyckte jag att det var nå stort tills vi hamnade i en femma på mjölkudden. Det huset är ett slott gemfört med det här.

Jag vet inte, men det känns som om jag tog Trisse förgivet. Jag vet inte, jag vill inte tro det. För han betydde världen för mig, eller han betyder fortfarande. Jag älskar han.

Förlåt, förlåt Bea om jag tog dig förgivet. Förlåt för att jag tog våran vännskap förgivet och tack. Tack för att du inte lämmnade mig, även vad jag gjorde.

Tack, tack för alla gånger du lät mig gråta ut på din axel, tack för de kvällar jag fick sova hos dig när jag inte kunde sova. Tack för att du stöttade mig tills slutet.

Förlåt igen, förlåt för att jag sa att jag släppte taget, jag vet inte om jag gjorde det men i så fall ska du veta att jag aldrig slutade älska. Det gör jag aldrig.

Men om jag hade släppt taget, tror jag inte jag hade stått här i dag, och bönat och bett. Så jag tror inte jag släppte taget jag vilade det bara..

And I need you like a heart needs a beat

Jag fattar inte, jag ska till dig och se film sen i kväll. Första gången på sex veckor, jag har svårt att inse det själv och jag försöker putta bort känslan. Men om sanningen ska fram, så är jag grymt nervös.

Nervös? hur kan jag vara nervös, det som brukar vara min vardag skrämmer mig nu, det är konstigt. Det är en konstig känsla, helt jävla sjukt faktiskt.

Men ändå, att få den känslan. Jag vet precis hur det kommer kännas när jag kommer in genom dörren, jag vet exakt precis på pricken. Jag kommer känna mig hemma, för det har jag alltid gjort hemma hos dig.

Jag är fruktansvärt tacksam, för att du ville ge mig ett försök, ett försök på att ordna allt till rätt. Och jag lovar och svär dig att jag ska göra allt jag kan..

i'm sorry everyday.

Jag saknar dig, jag fick just klart för mig. Att jag saknar dig något fruktansvärt, allt jag gör just nu påminner mig om dig. Det plågar mig dag in och dag ut.

Just nu, känns det som om jag skulle kunna göra allt. Allt för att få tillbaka min bästa vän som alltid fanns där, jag skulle kunna krossa världen för ett till andetag med dig.

Snälla, snälla snälla säg att du saknar mig med. Snälla säg att du vill försöka, för jag klarar det inte själv. Jag gör inte det, det gör för ont.

Jag tar tillbaka allt, allt som fått dig att må dåligt. Jag vill spola tillbaka, och säga att det inte gjorde nå den där dagen. För nu, nu bryr jag mig inte.

Det är något som jag ångrar, fruktansvärt mycket. Jag vet inte ens hur jag kunde säga de orden jag sa. Jag vet inte ens hur jag har klarat mig 6-7 veckor utan dig.

6-7 veckor, jag kan inte förstå det. Det är omöjligt att tänka sig att jag har varit utan dig 6-7 veckor. Helvetes jävlar skit.

I går såg jag, wrong turn 2. Ettan såg jag med dig, jag kommer fortfarande i håg det. Som vanligt när vi hyrde film, var vi hos din pappa. Haha, underbara minnen.. Obeskrivliga minnen.

Jag tänkte, ringa och höra med dig om du ville komma över och se den med mig. Men om sanningen ska fram så vågade jag inte, jag vågade inte trycka ditt nummer på min telefon. Jag vågade inte säga förlåt.

men nu vågar jag, jag hoppas du vill. Jag hoppas du kanske på en chans i miljon kan förlåta mig, jag kan ju inte göra mera. Men du ska veta att jag inte kommer sluta kämpa.

Jag tänker inte ge upp, för jag klarar det inte utan dig. Du gjorde mig till den jag är idag, stark. Du fick mig igenom hela min svåra period. Den enda anledningen till att jag ville bo på mjölkudden var du.

Forgive me for my faults that seem to follow my life,
Forgive me for my insecurities that have caused
you hurt and pain.
Forgive me for my dependence on you;
it can be hard to bear.
I love you, and Im sorry for any mistake I have made.
But remember that my heart needs youre
smiles and laughter.
My soul needs youre friendship and love,
And I need you.

But i just can't let this one go.

Ny månad, nya andetag. Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva, det är varken bra eller dåligt. Och nu har jag snart bort på mjölkudden i ett år. Men ändå känner jag mig inte hemma, inte för en sekund.

Jag kallar skäret, fortfarande för "hem". Och det känns som om det inte går att få mig att förstå att nu är det här mitt hem. Det verkar inte gå in i huvudet, det funkar inte. Jag bor i skäret, det har jag alltid gjort..

Min pappa, kommer ju alltid vara min pappa. Men ändå saknar jag han inte. Jag saknar Janne mera, och han bodde bara hos oss ett halvår. Ändå är det han som är min pappa..

Trisse, är fortfarande min katt, mitt liv. Men ändå bor han i mörön. Jag är rädd, rädd för att vakna upp en dag och inse att hela mitt liv är borta att allt och alla jag älskar försvinner.

Beatrice, är också en person som jag älskade, som också försvann. Det kommer jag aldrig komma över, inte för ett ögonblick kommer jag inse att Beatrice bara kommer vara en person i mina ögon. För Bea kommer alltid klassas som en ängel i mina ögon.

Det svåraste nu, är nog att kunna gå vidare, jag har svårt att gå vidare. Vidare för att kunna leva utan människor man älskade men som försvann. Jag måste släppa taget om hela mitt liv.

Men jag ska försöka, försöka. Fösöka räkna mina andetag. Leva utan dem jag älskar, och fortsätta leva.

someone please kill the pain,..

Utanför, utanför är jag ljus. Jag är rosa, men innuti är jag svart. Jag vet inte varför men det är så det är. Jag hatar det, jag vill faktiskt vara en människa som kan älska.

Men istället för att älska, vet jag aldrig själv hur jag känner. Tills den stunden där jag måste välja mellan att kvävas och andas. Det är sån person jag har blivit.

Jag är rädd, rädd för att hjärtat en dag ska sluta slå. Att jag kanske inte kommer få se morgondagen. Ja, jag är rädd för döden. Sjukt rädd för den. Det är hemskt.

Jag måste lära mig att förstå, att antingen är man ensam eller så har man alltid någon som finns där, eller så har man helt plötsligt bara slutat andas. .

Jag måste lära mig, lära mig att sluta vara orolig. Jag måste lära mig att njuta av varenda andetag, att kunna se framemot nästa morgondag och veta att jag lever då..

Jag måste lära mig att leva..

and if you're heart stops beating,.

Jag har kommit lös, det är otroligt. Jag har faktiskt kommit över han på riktigt den här gången. Jag vet det, jag känner det i hela kroppen. Det är fan sjukt underbart. Han är inget mera än gammla blogg inlägg och en förlorad kärlek..

Förut var han överallt, direkt jag bara läste BODEN fick jag en konstig känsla. Nu har jag inte det nå mera, och jag känner mig, ja jag känner mig fri. På första gången på så jävla länge. Det får mig att bli lite små rädd faktiskt, rädd för att falla tillbaka i den dära gropen.

Faktiskt, gör det mig skit rädd. Jag skulle inte klara av att gå in i det tomrummet som du lämmnade mig i igen. Jag vet inte vad jag skulle göra om det hände. Jag vill inte gå ner mig nå mera..

Därför måste jag vara säker, säker på att du inte kommer såra mig, att du kommer finnas kvar i morgon. Och att du inte lämmnar mig ensam i mitt tom rum. Förlåt, men det är därför jag ställer så höga krav, det är sån jag har blivit..

Ibland är man vindrutan och ibland insekten.

Jag har fått bort känslan, mitt hjärta är helt. Det känns så i allafall, han finns ingen stans nå mera. Han är död, han existerar inte längre för mig.

För jag har, blivit kär. Det känns konstigt men det är så det är, jag trodde inte att jag skulle bli det. Men nu står jag här ändå. Synd, synd bara att det är fel person vid fel tillfälle. Haha, jaa jag har alltid otur i turen.

Just nu går jag efter mottot, Ibland är man vindrutan och i bland insekten. Och just nu känns det som om jag vill vara vindrutan ett tag, men tyvärr jag är väll och förblir en insekt?

I helgen, ska jag väll antagligen vara med Vikman. Haha ovanligt? öhhhm nej, men lika glad är jag för det ;)
Och så blire hertsön, fan så najjs. Jonte ska också vara med oss. Och så får vi se om det blir det andra som vi planerat, men efter omständigheterna vet jag ej. *Läs förstskrivna*

Skolan går väll sisådära, engelska prov i morgon. Jadu nog för att min mentor sa att det inte ska bli problem att få ett G i det känns det som om jag inte kan ett skit? HAHA, jag vill inte plugga, det går inte.

Men nu i allafall, ska jag ta i tu med engelskan och försöka lösa mitt avanserade problem. Men tills nästa gång, peace love and understanding.

it is going to be a long walk home.,

Jag har fan blivit, en tuna tattare. Seriöst, jag är aldrig hemma nå mera. Jag har aldrig haft så bra kompisar som jag har på tuna, det är sjukt.

Och, jag och bea gör fram steg. Grymt underbart känns det :) Saknar henne, mycket. Men allt jag kan hoppas nu är att vi i alla fall kan börja vara med varandra utan att det känns konstigt.
Sen får man ta dagen som den kommer (:

Men ändå, allt i det roliga och med alla grymma personer. Har jag en svacka, huvva ligen. Hur kunde jag ens låta han gräva så djupt? Han visste inte ens om det. Han trodde allt var lek.

Jag har inte, kännt den känslan sen han den andra kom förra sommaren. Jag har aldrig fått sånna fjärilar i magen av någon annan till du ställde dig upp.

Men ändå, skrattar jag bort det. Jag måste skratta bort allting, det är sån jag är. Eller ja jag är ju också männsklig jag gråter också.

Då måste jag, bara ta och tacka Toni. Han ställer alltid upp man kan aldrig hitta en snällare kille till kompis. Tack Toni <3

Men nu, måste jag plugga till provet i engelskan på torsdan. Får inte sitta hära hela kvällen X)


Elin och Myggan är bäst ;)

sleepy beauti.

just nu, mår jag grymt bra. Allting går fan framåt, eller ja kvällen har varit väldigt omtumlande. Mycket skrik och tårar, mycket man vill få ogjort.



nu sitter jag, i mammas säng och pratar med myggan i telefonen. Mycket trevligt. Fast nu tror jag faktiskt jag ska lägga mig och sova eftersom jag ska upp kl sex i morron. Och nu är kl 23.54 så det är nog dags att sova ;p



sov gott :)

GRYMT BRA DAG (:

Fyfan, vet du hur nöjd jag blivit? Jag har slutat lyssnat på min skit fucking music. Nu är det fan bara svensk hip hop i mina högtalare. Grymt bra musik, haha elin ko-grisen har smittat mig ;) Tack elin :)

Jag är också väldigt glad, för ett sms jag fick för ca 10 minuter sen. När jag fick fjärilar i magen och hela ansiktet lös upp. Shiet X)

Nog för jag vet, att alla kommer säga massa shit. Men just nu bryr jag mig inte för jag är glad, då kan ni vara glada för min skull även om det går åt skogen den här gången.

Ännu gladare, blev jag för sms samma person skickade nåra minuter sen. Hela mitt liv är fucking jävla bra just nu :D

Det ända som är fel, är att jag saknar dig Beatrice. Du gjorde mig hel, och de sakerna jag gjorde måste bara säga tack för att du inte stack, du kommer alltid andas mina andetag..

Peace out a happy face jessica (:

ingen känner mig så väl som ni.

Jag kom och tänka på, att jag aldrig skriver något som är bra i mitt liv. Alltid jag bloggar så rinner tårarna från mina kinder. Nog för att just nu vill nog tårarna komma ändå. Men den här gången ska jag låta bli.

Jag vill skriva, om en kompis till mig. En person som kom in i mitt hjärta och när hon gjorde det blev allting så mycket enklare. Hon är en sjukt grym person, som jag älskar alldeles för mycket för mitt trasiga hjärta.

Hon liksom, gjorde mig stumm första gången jag träffade henne. Jag vill seriöst bli som hon, DU är min idol. (: Jag hoppas du aldrig kommer lämmna mig, för det skulle jag inte klara av.

Jag tänker inte, nämna något namn. Men jag kan säga er att hon snart kommer gå efter namnet ko-grisen. <3

Och här på kanten tänkte jag ta och tacka Alexandra Füreder, hon som alltid ställer upp i vått och torrt. Jag kan alltid lita på dig. Du är min lillasyrra då, nu och föralltid <3

jag skulle fastna i min ensamhet igen

Hur hade det sett ut? jag tror inte det hade blivit annorlunda. Du har valt dina drag och jag mina. Jag är ledsen så grymt jävla ledsen men..

Jag tror faktiskt vi skulle stått här idag ändå, jag tror nog vi hade skrivit samma bitande ord tillvarandra, om att här tar våran vänskap slut. Även om du inte hade gjort det du gjorde och om inte jag hade tagit så illa upp.

Men man kan faktiskt inte, sluta tänka på hur det hade varit ändå. För jag kommer på mig att längta tillbaka varje jävla sekund. Det är hemskt, det är det. Men på något ställe i livet, kommer jag blicka tillbaka och vara så grymt glad att jag fick lära känna en sån underbar männiksa som du.

Det roliga är ju att, båda sitter framför datan och skriver att ingen av oss vill att det ska ta slut. Men ändå gör vi inget vi sitter bara, det är sjukt. Det här skänns så fruktansvärt fel, men ändå är jag för lam för att göra någonting åt det. Det finns ingen gnista kvar.

Jag ser våran vänskap, som en svartivit film. En film som alltid slutar lycklig. En som inte har färg, men ändå är varm. Det har kommit tusen tårar och det kommer komma många tusen tårar till.. Jag vet inte vars jag får tårarna i från. För jag grät mig torr för länge sedan..

Nu har jag slut, slut på komlicerade versioner och ord som jag inte ens vet om jag står för. Du är min Marliyn Monroe i en svart-vit film lika varm utan färger. Men varje film har sitt slut...

systrami,.

Nå står jag här, vickar fram och tillbaka på kanten. Jag vet inte riktigt vad jag vill och hur jag känner. För jag har just insett att hur det än kommer bli, kommer det aldrig bli desamma. Det kommer aldrig vara vi, som det var förut.

Det gör ont, i hjärtat av att veta. Men det känns som en lättnad av att faktiskt insett det, du har valt din väg. Och jag har tagit min. Och tyvärr går de inte åt samma håll.

Nu vill jag ägna, det här blogg inlägget till att tacka dig. Tacka dig för det stöd du varit, tacka dig för ditt underbara varma hjärta. Jag vill också tacka dig för att du har funnits där för mig så som ingen har gjort.

Du, torkade mina tårar när jag grät floder. Du stöttade mig genom det svåra, du sa alltid de rätta sakerna. Jag vill tacka dig för att jag vet att du gjorde alla saker för mig för att du ville det.

Jag hoppas att jag har ställt upp till tusen så som du har gjort. Jag hoppas jag inte har gjort dig besviken på några sätt och vis. Men jag orkar inte bära det här just nu.

Jag är en svag människa, jag klarar inte av flera hjärte sorger på samma gång. Och den här gången har jag 3.. Jag ber om ursäkt för att jag släpper taget här.

Jag ber om ursäkt för att jag inte tror på oss längre. Men all mitt hopp har försvunnit.

Jag vill bara säga att jag aldrig kommer glömma dig, och att du är den person jag alltid kommer minnas som en riktig fucking vän. Du är den jag kommer älska till slutet. Du är den personen jag kommer tänka på innan jag sommnar.

Jag älskar dig, men jag föll över kanten..

How much i try too keep the tears away,.

Nu har du fått, ur mig tårarna, den låten den du valde. Fick mitt hjärta att totalt sluta fungera. Jag slutade andas, du fick mig att tappa andan. Jag såg verkligen dig och mig.

Ibland blir allt fel, den här gången blev det inte bara fel. Utan en helt fruktansvärt misstag. Ett misstag som vi kommer få leva med, resten av våra liv. Vi var verkligen sånna som alla trodde skulle stå med varandra tills slutet.

Det var nog det vi trodde, vi tog det för givet. Vi lekte med livet, vi sårade varandra. Det är sånt som händer, men inte med oss. Det skulle inte hända så med oss..

Jag trodde problemen skulle försvinna, och att våran smärta skulle vara borta för en vecka sen. Men det är sant, visst jag är jag fortfarande ledsen för det du gjorde.

Jag är en sån om jag släpper det för tidigt innan jag kommit över det, så nästa gång det händer något kommer jag dra upp det. Jag vet det är patetiskt, men sån är jag. Och ingen kan ändra på mig, och mina känslor.

Du är den jag vill ska öppna mina betyg i slutet av nian, du är den jag vill ha vid min sida när jag tar studenten, och om jag verkligen ska vara ärlig vill jag att du ska vara med mig när jag gifter mig. Ja, hela livet ut.

Jag kan inte säga vad som kommer hända, och ingen av oss kan lova att det kommer bli som förut. Du var den ända som förstod, du var den ända som orkade dag in och dag ut.

Ja, vi var varandras olikheter, men så sjukt jävla lika. Visst jag har en sida, som jag sätter dit i svåra situationer. De flesta skulle nog säga känslokall, men jag vet inte riktigt om jag är det.

För jag sätter den sidan upp, när jag är rädd. Rädd för att bryta ihop. Det är inte lätt, men jag är en sån, som är så extremt rädd för att visa mina känslor för andra.

Den gick rakt in i hjärtat, jag vet inte hur många gånger jag har lyssnat på den. Men den får mig tårögd varje gång.

Jag älskar dig Beatrice Sterbäck, jag lovade mig själv att inte gråta. Men det gör jag, mer än någonsin. Du är någonting som alltid finns inne i hjärtat, själen och hjärnan. Du är du, och jag älskar dig precis som du är.

i miss you love,.

Man märker verkligen att det är oktober, kallt som fan. Men nu var det inte om vilken månad det var och hur kallt eller hur mycket löv det har fallit på marken. Nu var det om mig och dig, om oss..

Hur kunde något som kändes så rätt, bli något så fel? Hur kunde vi låta tiden förstöra våran vänskap? Hur kan vi sitta hemma och tycka det är fel det som hände, varför kan vi inte bara.. bara vara vi?

Det är inte vi, vi sitter inte och bara väntar. Men ändå då sitter vi, väntar på något som inte kommer komma. Vi sitter och väntar på ett frågetecken. För ingen av oss vet, vet vars vinden tar oss här näst.

Men jag kan säga vinden blåste helt åt fel håll. Du är en sjukt bra människa, och jag ångrar inte en sekund att vi blev så nära vänner som vi blev. Eller i så fall skulle det vara för att det kommer ta år att glömma dig.

Om jag måste det vill säga, men ingen kan lova att det kommer bli som förr. Ingen kan säga att våran vänskap kommer le så mycket som den gjorde. Och jag kan inte lova att jag kommer börja lita på dig igen, för du spottade mig i ansiktet.

Det gjorde du den dagen. Men jag saknar din kärlek, din vänskap. Dina tröstande ord, dina smarta meningar. Och mest av allt saknar jag dig. Nu när det är höst och kallt, ja då vill man ha dig vid sin sida.

Jag har slut på fina ord nu. Jag har slut på tårar, för det vet du. De har jag gråtit bort förlänge sen. Jag har slut på allting, är tom. Det finns inget kvar. Jag har fått bort ångesten från mitt förflutna..

Men nu får jag ångest för min framtid. Ångest för att leva utan dig, ångest och hat. Hat för att känna mig som ett totalt freak. Jag har fått något nytt att skriva om, men det är inte bättre.

Hellre hade jag skrivit om han, tills jag fått ut varenda liten tanke, hopp & saknaden. Men så ist kan jag bara skriva om dig, du som var.. är min bästa vän. Min andra halva, mitt andra jag. Och jag kan säga det känns inte ett dugg bättre.

Jag har levt mitt liv i total ensamhet. Jag har aldrig stannat på en och samma plats för länge, för rädd. För skör och sårbar. Jag har letat men aldrig hittat någons armar att kalla "hemma" för.

Tills den dagen jag träffade dig. Sen den dagen, har jag aldrig behövt vara ensam..

Men hur säger man nej till någon man vill leva hela sitt liv med?

Du torkade tårarna jag grät, du sa att det skulle bli bra. Du lovade mig ett liv utan smärtor med de orden. Du lovade att alltid stanna kvar, kanske var det jag som gick. Eller så gick vi båda men åt olika håll. Jag vet inte. Jag har gått igenom massor med dig, du förstod mig så som ingen annan förstod. Om jag hade problem så fanns du där. Jag ska tacka gud för att du kom in i mitt liv, men jag trodde det skulle funka till slutet jag trodde det skulle orka bära hela livet ut. Jag ville, jag hoppades och jag bad. Men nu känns det som om de sista orden är sagda, jag vill inte. Jag vill verkligen inte. När jag såg på dig såg jag mig själv, utan mina brister. Du var inte som en syster för mig, du var någonting mycket mycket mera. Jag kan inte förklara, det finns inga ord som beskriver det. Men jag kan säga att jag älskar dig djupt. "and you are the only one". Att du valde dem framför mig var att ta i, det vet jag. Men innerstinne visste du att jag skulle ta det så, det kan du inte förneka. För du känner mig, bättre än någon annan. Jag är ledsen att det blev så här, så grymt förbannat ledsen men jag kan inte gråta, mina tårar är slut. och jag kan inte säga förlåt, för jag står för det jag har sagt till dig. Jag står för allt förutom att du aldrig mer ska prata med mig. För det de skulle varit att gå på en fet jävla matta med spikar. Jag vet hur man lagar ett trasigt hjärta och jag vet hur man kommer över sin bästa vän. Men det jag inte vet hur man ska komma över en person som stog mig närmare än min egna pappa, en person som visste precis hur det var med mig. En person som läste mitt kroppspråk bättre än någon annan. En riktig vän, en själsfrände, en syster och en del av en själv. Tror du att efter allt som kom omkring gör oss starkare, eller bara helt hopplösa?

i held you hand, and you still have all of me.

Hur mycket till behövs det, hur många andetag måste jag ta för att få ut all min ångest, svek, hat & förrvirelse. Jag hatar att gå runt med ett stort frågetecken i pannan, för att inte veta hur länge det tar att glömma dig är en stor börda. Och det som irriterar mig mest är att du inte verkar bry dig alls. Not even a little bit, Not att all. Jag vill få dig att förstå, förstå att hur du sågat sönder, brytit ner mig. "These wounds won't seem to heal, This pain is just too real, There's just too much that time cannot erase" Jag vågar inte öppna mig för någon annan, jag klarar inte av det. För om jag släpper taget om dig helt så kanske jag aldrig mer får tillbaka dig, nog för att jag vet att det aldrig skulle hända. Men jag kan tyvärr inte sluta hoppas, tro och be.. För en del av mig brinner fortfarande för dig, det kommer det fan alltid göra...

kamp och ombärande, inget jävla vin..

Jag ser en bit av dig innom mig, en del som jag aldrig kommer få bort. En del som kommer följa med mig resten av mitt liv. Du tog mig med ett snäpp, jag fattar inte.
jag har alltid varit den osårbara. jag fattar inte hur jag kan ha varit så platt, så jävla genomskinlig.. Du är den brutalaste männsikan jag någonsin träffat, den mest känslokalla. Åså kommer han in i mitt liv, den första som faktikst bryr sig om mig som bara vill mig väl. Men då är det jag som sårar, då är jag den brutala och mest känslokalla människa. Jag spyr på mig själv, jag skulle vilja ta nästa tåg till månen. Jag vill komma bort från mig själv, jag vill rymma från den del du lämmnade kvar, den mörka skit jävla delen. Jag har ingenaning om vad jag ska göra med mig själv, jag hatar den personen du fick mig till att bli. Jag spottar på den dagen jag släppte in dig i mitt liv, den dagen som du fick mig att älska dig.. Vårt förhållande var infekterat. Skadat. Trasigt och äcklig. Men jag kommer på mig själv att längta tillbaka. Varenda jävla sekund. jag har inte mått bra på så jävla länge, jag har inte känt blodet rusat genom kroppen en ändå gång sen Trisse for, när han for for den sista jävla biten. Då föll jag på marken, och så hjälpte du mig att komma upp. Men sen lämmnade du mig, då låg jag på marken en gång till. Men den här gången har jag inte kommit upp. Jag skulle vilja skrika ur mig all den ilska jag har, bara ställa mig och skrika. Jag vill kunna bli älskad, jag skulle kunna älska en person igen. Jag skulle vilja känna blodet rusa igenom kroppen. Jag skulle vilja krama min pappa, jag skulle vilja säga åt han hur mycket jag saknar honom.. Hur mycket jag vill att han ska bli min pappa igen, att han ska låta mig älska honom. Jag skulle vilja göra allt ont jag gjort ogjort, jag skulle vilja spola tillbaka tiden tills när jag var lycklig, när jag var liten. När jag bodde hemma. Ja jag bor inte hemma, inte hära. Det går inte det här är inte hemma, det kommer aldrig bli hemma för hemma det är långt borta. Jag vill kunna gå vidare, utan trisse, utan pappa, utan "hemma". Och framför allt utan han. Jag vill gå vidare med bea, med mamma, med våran sketna lilla lägenhet, och med någon annan..

it's too bad, but that's you

I'm sorry for the times that I made you scream
for the times that I killed your dreams
for the times that I made your whole world rumble
for the times that I made you cry
for the times that I told you lies
for the times that I watched and let you stumble
jag har svårt att släppa taget. Du är en stor del av mig, jag älskar dig pappa. Det kommer jag alltid göra, du är min pappa, det kommer du alltid vara hur mycket man än vrider och vänder på det. Jag kommer alltid minnas dagarna som allt var perfekt, dagarna när jag såg upp på dig, när jag ville vara precis som dig. Jag skulle vilja skriva att jag vill att allt skulle bli som vanligt igen, men jag kan inte. För jag vill inte det, du har förstört så mycket, du har förstört mig.. Jag saknar dig varje dag, men det är bäst som det är. Du är en person, en själ, en alkoholist, en man, en pappa,..

Take me as i am, cuz it matters to me

I don't want another heartbreak,
I don't need another turn to cry.
No, I don't want to learn the hard way
Baby,'Hello.' Oh no, 'Goodbye.'
But you got me like a rocket shootin' straight across the sky.

It's the way you love me,
It's a feelin' like this.
It's centrifugal motion,
it's that perpetual bliss.
It's that pivotal moment.
It's 'Ah, impossible.'
This kiss, this kiss.
Unstoppable.
This kiss, this kiss.

Cinderella said to Snow White
'How does love get so off course?
Oh, all I wanted was a white knight with a good heart,
soft touch, fast horse.'
Ride me off into the sunset, baby I'm forever yours.

It's the way you love me,
it's a feelin' like this.
It's centrifugal motion,
It's perpetual bliss
It's that pivotal moment.
It's 'Ah, unthinkable.'
This kiss, this kiss.
Unsinkable.
This kiss, this kiss.

You can kiss me in the moonlight on a rooftop under the sky.
Oh, you can kiss me with the windows open while the rain comes pouring inside.
Oh, kiss me in sweet slow motion,
let's let everything slide.
You've got me floating, you've got me flying.

i was glad i walk alone,.

Det största sveket är att bli sviken av sin mamma, Och det finns ingen som som blir förlåten så lätt som en mamma. För mammma är alltid mamma och man älskar henne. Det är väldigt ensam och otryggt utan en mamma. Och tänk såmånga mammorde finns som inte förstår vad dom har, inte förstår vad dom är. Alla dessa mammor som satt sig själv i första rummet - sin kärriär, sina intressen, sin sömn och sitt liv. Sen förstod dom inte varför barnen gick ifrån dom. För att inte tala om alla dåliga pappor. Hur många föräldrar förtjänar att få vara föräldrar.

And it tears me apart knowing you're fucked in the head,

ibland är allting så jävla perfekt bra, och ibland går jag in i väggen och det är hårt som satan.
jag tror att den dära väggen är du, du är ju förfan sten hela jävla du. Jag trycker ner mig själv så
hårt när jag går in i väggen. Jag kränker mig själv, jag duschar i iskallt vatten bara för att vakna till
liv. Hur kan jag fortfarande tycka att du är underbar?

nu går du som namnet "du vet vem", det är för jobbigt att säga det högt jag blir till mig varje gång,
jag förstår dig. Du hittade nån bättre, och helt plötsligt var jag ute ur bilden. hon puttade ut mig,
jag fick inte plats innanför fotoramen..

jag spottar på den dagen jag träffade dig, och jag säger inte att jag aldrig älskade dig. Men jag svär på
att jag har det bättre nu när du inte är här med mig. Jag kan intala mig själv att det är slut och att det finns
någon annan som kan ta din plats i mitt liv. Men det är bara påhitt, jag vet att det bara är påhitt.

jag älskar en del av dig fortfarande, en del av dig måste fortfarande älska mig. För jag kan inte förstå
hur man kan vara så kallhjärtad okänslig, helt jävla underbar.. jag vet du tycker jag är patetisk, efterhängsen,
allmänt konstig. men sanningen är att jag aldrig kommer komma över dig, inte på några vilkor.. Tyvärr du kommer
alltid får leva med det, att du verkligen krossade mig...

and he just walked in and changed everything,.

hade jag varit miljonär hade jag satsa 1miljon på att pistolen inte klickar när jag trycker av mot skallen... jag vet inte varför men det fastnade, när du skrev att det var så du kände dig. Så blev det uppenbart, vi är allt för jävla lika du och jag så det är skrämmande. Jag tycker om dig på ett sätt jag aldrig tyckt om en kille förut, jag litar så sjukt på dig. Men jag har det rätt svårt att lita på killar, efter allt som hänt. Men med dig är det annourlunda, jag har vågat berätta om allting för dig, sånt som jag bara sagt til hon som står mig närmast, hon som kan mig bättre än vad jag kan. Ja men du satte mig på plats, du sa det som fick mig att inse att jag lever nu, och inte i morgon. Jag måste kunna gå vidare, och leva för dagen.. Du fick mig att inse att jag inte är på botten, att jag faktiskt är rätt högt upp. Tack :)

and all boys should now that it's more than just a word,..

Du har en påverkan på mig så som ingen annan haft. Du har fått mig från att älska dig så jävla mycket till att hata dig på en sekund. Jag har skrattat mig tårögd, men jag har också gråtit mig torr. Det värsta är inte att du lämmnade mig, det värsta var att du inte sa att du lämmnade mig. Också helt plötsligt så var jag ensammast i hela jävla världen. Jag kan nog inte säga att jag älskar dig nå mer, för när jag såg dig sitta på den där bänken. Då ville jag helst av allt slå dig, hårt. Du förstår nog inte, det har du aldrig gjort och det kommer du troligen aldrig att göra heller. Men jag kommer sakna dig det är liksom helt omöjligt att inte göra. Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva som ska få bort smärtan, det onda. Det ända du lämmnade kvar. Jag vet inte riktigt hur jag ska andas fritt. Jag vill släppa taget, jag vill inte sakna dig. Men så säger en annan del av mig; om du släpper nu kanske du aldrig får tillbaka honom. Men jag vill inte få tillbaka honom, han gör mig inget gott. Han sårar och förstör.. Men ändå, så saknar jag han varje kväll, varje gång jag tittar på telefonen, när jag hör hans namn.. Det är som en sjukdom, en hemsk jävla pest som man inte kan bli frisk från. Något som man får, och sen får man dö ut med det. Ja precis, du är en sjukdom. En jävligt snygg sådan men en livsfarlig dödligsjukdom. Ja så måste jag börja se på dig från och med nu. Jag tar mina medeciner, och allt blir bra, tills jag ska gå och sova. När allt blir tyst, när tankarna bara farförbi. Ja då tänker jag på dig..

glada dagar kommer..

jag har pratat om dig med en främling, en som jag inte alls litar på.. Men ändå kändes det så skönt. Han sa att jag måste prata med dig om det. Jag sa att jag inte kunde inte på några villkor kunde prata med dig om det, att jag är för rädd för att säga som jag tycker. Jag kommer alltid älska den gulliga delen av dig, men jag kommer komma över dig.. Snart, jag lovar. Du kommer vara ett minne. Jag är körd, från botten. Men jag kommer må bra, snart.. jag lovar..

som om du omslöt all den tid som fanns, i dina första andetag.

This is goodbyetime to set you free
is time to let it fly ?
deep below it burns
And the feeling still remains
You've found someone new.
But i still got you here
Cause you're still in my heart.
I still hear you.
it makes me fuckin' hate you
it's time to forget about the past
to wash away what happened last
Kommer alltid älska dig!

Ta fram din mobil och skriv ned namnet på den i telefonboken som ligger på det numret som står här


17. hampus
40.bea
37.Omid
36.nille
48.sofia
35.hanna
24.Joachim
66.felix
72.
54.sebastian
21.Amanda
F:har du pussat 72?
S: har ingen som är 72

F: Vilket är det bästa minne med nummer 36?
S: klassresan i sexan när vi blev tillsammans
F: Är nummer 54 söt?
S: sötaste jag sett
F: Vad var ditt första intryck av nummer 35?
S: Energisk pratglad och helt underbar
F: Hur träffade du nummer 17?
S: Genom en kille på msn
F: Gillar du nummer 21?
S: Vi är barndoms kompisar, jag älskar henne
F: Har du träffat nummer 40 den senaste månaden?
S: Hahahaha jaa
F:När såg du nummer 70 senast?
S: Fortfarande inte lika populär ;)
F: Har du varit i nummer 66 hus?
S: nej
F: När ska du träffa nummer 24?
S: Han är min bror ;)
F: Är du nära vän med nummer 37?
S: njaa, så där
F: Har du gått på bio med nummer 40?
S: Jaa;)
F: skulle du kunna gå ut med nummer 72?
S: HAR INGEN ;D
F: Vad pratar du och 54 oftast om?
S:Allt möjligt ;d
F: Känner du nummer 48?S: ja, vi hadde idrott tillsammans,
F: Skulle du kunna ge nummer 21 en kram?
S: Ja absolut
F: Hur är vänskapen mellan nummer 36 och 54
S: Jag vet inte vi gick på samma skola
F: Hur länge har du känt nummer 35?S: ett och ett halvt år
F: Har nummer 17 ett förhållande?S: Inte vad jag vet:P
F: Har du velat slå 40 i ansiktet?S: Neej, hon pussar jag bara på ;)
F: Hur träffade du nummer 35?S: Vi hade kommenterat samma bild på lunarstorm

i will make you bleed, just to show you how i feel..

han sa att jag gick fortfram, men ändå, är jag rädd för känslor.. Kanske för att jag blir så jävla lätt kär. I slutändan är det ändå bara jag som blir sårad.. Jag vill viska i ditt öra, hur mycket jag älskar dig, säga hur mycket jag saknar dig. Och berätta för dig att jag skulle göra allt för att få dig tillbaka, sen skulle jag knäa dig mellan bena och ge dig fingret och gå där i från.

and now youre dead inside,

Hur skulle man klara sig utan den man priroriterade först? Hur skulle man klara sig utan den som fick en att kliva upp på morgongen och inse att man inte var ensamast i världen, hur skulle man kunna leva utan livslusten? Jag har ingen aning faktiskt men ändå, så har jag klarat mig.. Jag har överlevt det jag fruktade mest. Nu är jag glad, glad att vi släppt taget. Nu behöver jag inte vara ledsen, jag har ingen att priroritera före. Jag lever som om jag aldrig blivit sårat förut. "Sing like no one was listening, dance like no one was watching, love like you never been hurt, and live like heavens on earth" Jag saknar dig ibland, och jag kommer aldrig glömma de du sa till mig. Jag älskar hur du fick mig att må, och det ska du veta, att jag aldrig älskat någon pojke så som jag älskade dig. Jag vet att om du ville få tillbaka mig nu, så skulle du få mig så lätt.. Men ändå skulle jag försöka, försöka få dig att förstå att det inte funkar så. Du kan inte ta tillbaka mig varje gång det går fel för dig. Jag brukar vänta på att du ska ringa, men sen kommer sanningen ikapp mig och jag inser att min telefon kommer förbli tyst hela natten. Det saknar jag, att prata i telefonen med dig.. "Hur kan något så fel, kännas så rätt" Jag mår bättre nu, än vad jag gjorde då. Jag varken åt eller sov, jag var ett nervrak kunde börja gråta av minsta lilla grejjen.. Nu mår jag bra, jag skrattar, jag äter, jag sover. Jag vill att du ska få ett underbart liv. Jag önskar dig det bästa, ja. Jag har saknat dig för mycket, men jag kan inte fortsätta sakna dig det går inte. Du har gått vidare, så jag måste också knata på. Jag älskar dig pojken, kom ihåg mig..

Keep up the good work,.

Ja, det handlar om dig också..

För ungefär två sommrar sen lovade jag mig själv att inte öppna mig för en kille igen, inte på samma sätt som jag gjorde då. Jag lovade mig själv att inte tappa greppet för en kille igen, jag har alltid varit rädd för att öppna mig för känslor.. Men så kom du in i mitt liv, du verkade så annorlunda. Jag trodde du inte riktigt visste hur man skulle såra en tjej, men ack vad jag bedrog mig.. Du sa dom gulligaste orden jag någonsin hade hört, jag hade tappat greppet. Men på något vis var jag inte lika öppen som förra gången, för då gjorde jag illa mig själv. Jag var så långt nere på botten. Men jag lyckades ta mig upp, jag lyckades att må bra igen.. Jag mådde så bra tills du kom, visst jag mådde bra med dig. Tills den första gången du fick mig att börja gråta, jag kommer i håg första gången jag pratade med dig i telefonen vi pratade oavbrytet i 3 timmar.. Jag tror faktiskt jag blev kär i dig den kvällen, tänk det är nästan ett helt år sen nu.. Jag har känt dig i ett år, men vetat vem du är hur länge som helst. Jag skulle lyssnat på dom, dom som sa att jag klarade mig utan dig. Jag klarar mig inte utan dig, eller jo jag måste ju. När du sa att vi inte hade något med varandra att göra längre så trodde jag att jag skulle krypa tillbaka, att jag skulle vara rädd för mina känslor. Men jag tror faktiskt inte jag är det, du ändrade mig på något konstigt sätt.. Jag tror du ska ha ett tack för det, eller det kanske blir fel. Att man ska tacka den som verkligen förstörde en utifrån och in? Ja, jag vet inte.. "I miss you, Miss you so bad. I don't forget you, Oh it's so sad" Jag hoppas att du läser, att du tar in varje ord, att du kanske kan förstå hur jag mår. Kanske du tar åt dig, förstår vad du gjort mot mig. Jag vill glömma dig, men ändå kan jag inte glömma första pussen jag fick. Kan inte glömma din lukt eller dina läppar mot mina. Jag älskar din rygg, din mage, ditt hår. Ja precis så är det. Men nu ska jag göra allt för att inte verka svag, jag ska stå med båda fötterna på marken. Jag kan inte låta dig trycka ner mig längre, du är inte värd det. Du är inte värd mig, eller det är i alla fall så alla säger. Du kan ju ringa mig nån dag, kanske kan vi vara vänner, men det är inte så troligt. Du är för stolt för att ringa, du tror du är stor när du trampar på dom som redan ligger.. Jag älskade när du sa åt mig att jag var korkad, att jag var lite trög så där jag tror inte det hade med tonläget du andvände, men jag lever efter en låt. Som jag nog vill tillängna dig, "I guess there's just a part of me that likes to bring you down, Just to keep you around. 'Cause the day you realize how amazing you are, You're gonna leave me " Jag vet att jag sa så till dig en gång, det var sant.. Men nu börjar jag undra om du verkligen är så underbar, är man underbar om man krossar en människa utan att ens fråga om man mår bra? Är man en bra människa då, jag vet inte.. Men jag vet att du alltid kommer finnas där inom mig, kanske kommer jag inte alltid älska dig, men i såfall kommer du vara ett underbart men ett sårbart minne..

you say you love me but you won't,.

Jag vet att alla har någon gång bara velat trycka sin hand mot en varmplatta, bara för att se om det gör så ont som alla som har prövat säger. Jag brände mig för någon dag sen, det gjorde ont, det brände, det sved..

Jag kom och tänka på dig den dagen, när jag brände mig. Jag tror det var lite saken som gjorde att jag brände mig. Mina tankar var långt borta, åså var handen bara där på den varma plattan. det gjorde ont, det brände, det sved..

Det sved, när du lämmnade mig också. Inte samma sveda precis, men det kändes mycket.
Jag saknar dig, det förstår du nog. Men jag klarar mig, det gör jag alltid även om det gör ont, och bränner och svider, så klarar jag mig.

Alla har vi någon gång bränt sig, på ett eller annat sätt. En del får blåsor, andra sår och en del får brännskador. Men när jag bränner mig ska hela jävla jag gå sönder..

jessica goees happy :)

jag tuggar på mitt hår, jag drar i mina kläder. Jag försöker spela lungn, jag vet att det syns. Jag stirrar på mina skor, mina kinder ändrar färg. Jag letar efter ord i min skalle. Jag är nervös, försöker att vara perfekt, för jag vet att du är värd det, ja du är värd det. Om jag kunde säga vad jag ville säga, hade jag sagt att jag ville göra dig min. Vara med dig varje kväll. Pressar jag dig för hårt? Om jag ska säga vad jag vill se, vill jag se dig gå ner på ett knä, gift dig med mig idag. Jag antar att jag önskar bort mitt liv, men de här sakerna kommer jag aldrig att säga. Det gör mig inget gott, det är bara slöseri med tid. Vad har du för användingar av sakerna jag har på skallen? Om det inte kommer ut för det här leder ju ingenstans.. Så varför kan jag inte säga till dig att jag bryr mig om dig? Vad är det för fel på min tunga? de jag vill säga fortsätter att fara iväg, jag stammar, jag snavar.. Det är som om jag inte har något att säga alls,

but in the end i'm happy :)

jag föll liksom över kanten..

know that youre not going to trust me anymore,you know that im not going to beg you coming back. You know me, iam afraid of feelings i hide the tears from the world. You have always being the strong one, and we know it. Just beacuse i keep smiling and dont bather to explaine, im not as strong as you. We hide our feeling cuz this is how we are. To proud to say im sorry, to proud to make things real again. cuz this is how we repair a broken haert.

jag vill ha din ryggrad här..

jag har kommit över dig, för ett bra tag sen.. Men jag går i genom perioder då jag saknar dig mera än allt annat, när jag har dom perioderna tänker jag bara på dig. Det är rätt jobbigt, eftersom jag vet att du har gått vidare. Ibland har jag också gått vidare men sen så märker jag att jag fortfarande står och trampar.. jag tänker inte skriva vem du är för de som ska veta det vet. Du är underbar jag hoppas du förstår det. Det finns absolut ingen som du, du fick mig att må så bra. Nu är du borta, kanske är det bra.. Jag vet inte, inte just nu. Alla sa att jag förtjänade bättre hur kan man förtjäna någon bättre? när det är du jag vill ha? Jag har gjort allt som jag kunnat för att glömma ditt leende, din röst, dina ögon, dina händer, t.om sockarna du hade på dig. Men det går inte du är något jag fick in i mitt hjärta för att inte glömmas bort. Jag kommer komma över dig på riktigt men jag kommer aldrig sluta älska..

jag vill bara att du ska förstå...,

I'm the best damn thing that your eyes have ever seen

du borde få nått jävla pris, ett pris för ditt oskännsliga hjärta, och ditt miraklusöa sett att tänka. Du är så jävla känslokallt att det är skrämmande, Jag är lättad nu behöver jag fan inte stå ut med ditt jävla spel någe mer. Men du har förstört ett halvår, ett helt jävla halv år.. Tack! Jag hoppas nåndag att du ska bli lika sårad som jag, jag hoppas att du gråter dig till sömns, jag hoppas du lider så mycket att du inte vet vad du ska göra. Jag vill att du inte ska kunna äta eller sova för att du mår så fruktansvärt dåligt. Nej juste, det var mina problem det.. Dina jävla problem är 1000 gånger värre än mina, men bara du mår bra så är det väll okej att såra mig? Jo så var det ja. Men snälla lilla vännen, ta och ordna upp ditt problem..

blame it on me, don't you dare blame it on love...

Jag hatar att jag skriver om dig hela tiden, jag ska sluta.. Jag ska glömma hela din existens, jag ska bli kär i nån annan. Om det går. Jag vill inte att du ska finnas i mitt liv om du inte bryr dig., Jag vill inte att du ska ringa mig då och då och låssats som om allting är bra.. För både du och jag vet att det inte är det, båda leker någonslags lek typ som se vem som håller sig längst från att bli sårad, och just nu känns det som om jag förlorar varje gång. Varför ska det vara som det är? Varför biter jag mig fast vid dig, när jag vet att allt skulle bli så mycket enklare om vi bara släppte taget? Jag vill verkligen att du ska vara lycklig, att du ska hitta den rätta för dig för olyckligt vis för mig var inte jag den. Jag behöver inte leta, jag har redan hittat han men det gick inte som planerat.. Så jag får väll hoppas att det går att flyta med strömmen. Döda fiskar flyter alltid med strömmen. Jag får spela med låssas att jag mår bra, ta dagen som den kommer, kanske kommer det nån som vill leka lycklig med mig ett litet tag..

you're gonna leave me..

Jag hatar hur du får mig att bryta ihop, Jag hatar att du kan få mig att skratta så hysteriskt att jag inte kan andas. Jag hatar hur du får mig att älska dig, och jag hatar hur du får mig att ta till baka dig efter varje gång jag sagt att här tar det slut.. Jag skulle byta allt för att få vara i dina armar igen, jag skulle kunna gråta tusen tårar till men jag tror inte det skulle räcka för att få tillbaka dig. Men hur skulle det vara att vakna upp brevid dig i sängen? Hur skulle det kännas i min kropp att få ligga på din axel och sova? Hur kan en ända människa rubba hela min existens, hur kan en ända liten människa förstöra en annan så brutalt? Jag menar inte att du är en dålig människa eller något sånt.. Jag menar du var den första jag verkligen älskade, älskar.. Tror du att det är slut nu, eller fortsätter det någon annanstans? Kommer du komma tillbaka eller är du borta föralltid nu? Kommer du ringa mig någon dag och bara fråga hur jag mår, eller är det bara fantasier jag har? Kan du inte ringa nu, fråga hur jag mår.. Så kan jag förklara för dig att jag är ett nervrak, att jag brytit ner mig själv så hårt att inte ens min mamma känner igen mig. Kan du förklara för världen vad du har gjort med mig? Kan du stå för allt du sa, står du för att du älskar mig eller var det också bara en ren lögn från din vackra mun? Kan du göra så att mitt hjärta inte slår 200 slag i sekunden varje gång du loggar in på msn? Nej, jag trodde inte det..

jag trodde för någon sekund.. men nej.

Hur skulle det vara om jag inte hade träffat dig? Hur skulle jag då vara, hade jag förändrats till det sämre eller till det bättre? Hade jag vågat öppna mig mera för mina känlsor, hade jag lärt mig älskat på något annat sätt? Nej, det tror jag nog inte.. Det var du som lärde mig att älska, du lärde mig att må bra. Du har en jävligt konstig påverkan på mig, jag kan må så bra några dagar. Men sen slår det slint, jag går rakt in i en jävla stenvägg. Jag kan inte kontrollera mina ord, och jag kan varken äta eller sova.. Jag vet att du alltid kommer finnas i mitt hjärta på något vis. I början trodde jag aldrig att vi skulle klara ett år, ett år med timlösa nätter i telefonen. Men så gick det.. Jag har inte träffat dig så många gånger att jag kan säga att vi har varit tillsammans, men att jag ändå älskar dig så otroligt mycket hade jag aldrig trott att jag skulle göra. Jag har aldrig sagt till en pojke att jag älskar han och menat det, förutom till dig. Det är ett stort steg, eller är det de? Men ändå kan jag inte sluta tänka, hur det skulle vara om jag inte träffade dig, hade jag gråtit lika mycket? Eller hade jag inte öppnat mig på samma sätt till olika människor? Jag älskar dig, det står jag för. Jag skulle aldrig tveka att säga det till dig, men det är bara det jag är rädd för svaret jag skulle få tillbaka. Du är en underbar människa, och jag kan inte förstå de som säger något annat...