Jag tror inte du ser mig alls.

Idag är det farsdag, Trevligt värre, om det skulle finnas nån att fira det vill säga. Jag vill fira dig men jag ser inget nöje i det. det finns inget alls, du är inte min pappa längre, jag vet att det inte funkar så. Men det är så det har blivit, jag ser inget hos dig.

Jag vill fira, farsdag men inte till dig. Aldrig någonsin, jag vet om Janne hade varit kvar hade jag köpt något åt han. Jag hade faktikst laggt mig i det jag köpte, jag hade noga tänkt ut det. Jag hade varit väldigt varsam med det. Jag hade lagt ner hjärta och själ.

Men nu, är han inte kvar. Och det gör ont, för han har varit mer pappa för mig än vad du, jag vet att det gör ont. Men jag kan inte ljuga. Han är min pappa vad som än händer, han kan jag kalla pappa när som helst. Du, du heter Åke för mig.

Inget annat, eller jo jag har mina gener i mig. Inget jag vill ha men så är det. Det ända som matchar på dig och mig är våra DNA. Det är så det är. Jag skämms nästan inte alls för att säga det här, men jag älskar dig inte längre. Inte för en sekund.

Jag har alltid varit pappas flicka, tills du valde. Valde alkoholen framför mig, haha vilken förebild. Vilket skämt. Men jag kommer alltid minnas de dagarna då jag ville bli sotare precis som dig. Då jag faktiskt såg upp på dig.

Men grattis på farsdan, hoppas du får det bra. Hoppas du kommer fixa dig igenom livet, hoppas du gör nästa val bättre. Vi kommer väll träffas stundtals nångång. Men inte länge, du kväver mig.

Jag älskade dig, men nu, nu ger jag upp. Du har en telefon, och du vet hur man använder dem. Så vad får dig att aldrig ringa? Eller skicka ett sms, jag tror inte du ser mig som din dotter längre. Jag tror inte du ser mig alls.

Men nu, nu har jag sagt vad jag ville få sagt. Grattis på farsdan, pappa..