Jag fattar inte, jag ska till dig och se film sen i kväll. Första gången på sex veckor, jag har svårt att inse det själv och jag försöker putta bort känslan. Men om sanningen ska fram, så är jag grymt nervös.
Nervös? hur kan jag vara nervös, det som brukar vara min vardag skrämmer mig nu, det är konstigt. Det är en konstig känsla, helt jävla sjukt faktiskt.
Men ändå, att få den känslan. Jag vet precis hur det kommer kännas när jag kommer in genom dörren, jag vet exakt precis på pricken. Jag kommer känna mig hemma, för det har jag alltid gjort hemma hos dig.
Jag är fruktansvärt tacksam, för att du ville ge mig ett försök, ett försök på att ordna allt till rätt. Och jag lovar och svär dig att jag ska göra allt jag kan..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar