Det gjorde ont, sjukt ont att läsa din blogg. För nu nu vet jag nog hur du kände dig. Jag är ledsen att jag har gjort de saker jag gjort. Jag är ledsen för att den enda anledningen till att vi står här idag är pga min envishet.
Jag lovar dig, att även om du har släppt taget kommer inte jag göra det. Jag tänker inte släppa dig för en sekund. Så när du behöver mig kommer jag alltid finnas där vid din sida. Som en kloss. Det är bara att ta upp telefonen.
Jag tänker inte skriva att jag saknar dig nå mera. För det vet du,. Mycket väl och jag tänker inte säga att jag vill ha tillbaka tiden med dig. För det är inget jag drömmer om. Det är nått jag hoppas på.
Men jag ska inte pressa dig nå mera, du har släppt taget. Det gör ont, men just nu gör allting ont. Jag önskar att det inte hade hänt, och jag hoppades på att vi kunde vara nog starka på att försöka igen.
Men jag förstår dig, jag förstörde dig. Du har byggt upp dig själv igen utan mig, så jag förstår att du inte behöver mig vid din sida. Det hade inte jag gjort. Så jag är glad att du släppte taget, så jag inte kan såra den personen jag älskar mest igen.
Ta nu mina ord och gräv ner dem. Du behöver inte ta åt dig, för jag vet att du klarar dig så grymt bra utan mig. Men om du nu nångång känner dig ensam, så vet du vars jag står.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar