Hur hade det sett ut? jag tror inte det hade blivit annorlunda. Du har valt dina drag och jag mina. Jag är ledsen så grymt jävla ledsen men..Jag tror faktiskt vi skulle stått här idag ändå, jag tror nog vi hade skrivit samma bitande ord tillvarandra, om att här tar våran vänskap slut. Även om du inte hade gjort det du gjorde och om inte jag hade tagit så illa upp.
Men man kan faktiskt inte, sluta tänka på hur det hade varit ändå. För jag kommer på mig att längta tillbaka varje jävla sekund. Det är hemskt, det är det. Men på något ställe i livet, kommer jag blicka tillbaka och vara så grymt glad att jag fick lära känna en sån underbar männiksa som du.
Det roliga är ju att, båda sitter framför datan och skriver att ingen av oss vill att det ska ta slut. Men ändå gör vi inget vi sitter bara, det är sjukt. Det här skänns så fruktansvärt fel, men ändå är jag för lam för att göra någonting åt det. Det finns ingen gnista kvar.
Jag ser våran vänskap, som en svartivit film. En film som alltid slutar lycklig. En som inte har färg, men ändå är varm. Det har kommit tusen tårar och det kommer komma många tusen tårar till.. Jag vet inte vars jag får tårarna i från. För jag grät mig torr för länge sedan..
Nu har jag slut, slut på komlicerade versioner och ord som jag inte ens vet om jag står för. Du är min Marliyn Monroe i en svart-vit film lika varm utan färger. Men varje film har sitt slut...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar