Hur skulle det vara om jag inte hade träffat dig? Hur skulle jag då vara, hade jag förändrats till det sämre eller till det bättre? Hade jag vågat öppna mig mera för mina känlsor, hade jag lärt mig älskat på något annat sätt? Nej, det tror jag nog inte.. Det var du som lärde mig att älska, du lärde mig att må bra. Du har en jävligt konstig påverkan på mig, jag kan må så bra några dagar. Men sen slår det slint, jag går rakt in i en jävla stenvägg. Jag kan inte kontrollera mina ord, och jag kan varken äta eller sova.. Jag vet att du alltid kommer finnas i mitt hjärta på något vis. I början trodde jag aldrig att vi skulle klara ett år, ett år med timlösa nätter i telefonen. Men så gick det.. Jag har inte träffat dig så många gånger att jag kan säga att vi har varit tillsammans, men att jag ändå älskar dig så otroligt mycket hade jag aldrig trott att jag skulle göra. Jag har aldrig sagt till en pojke att jag älskar han och menat det, förutom till dig. Det är ett stort steg, eller är det de? Men ändå kan jag inte sluta tänka, hur det skulle vara om jag inte träffade dig, hade jag gråtit lika mycket? Eller hade jag inte öppnat mig på samma sätt till olika människor? Jag älskar dig, det står jag för. Jag skulle aldrig tveka att säga det till dig, men det är bara det jag är rädd för svaret jag skulle få tillbaka. Du är en underbar människa, och jag kan inte förstå de som säger något annat...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar