Jag vet att jag alltid kommer bli varm i hela kroppen när jag hör din röst, jag vet att jag alltid kommer sakna dig vissa kvällar. Men jag vet också att du aldrig kommer bli min igen. Det sårar mig inte längre att veta, men det gör mig lite fundersam. Om jag inte blir ledsen över att veta det, hur kan du jag då fortfarande sakna dig?
Jag vet att jag alltid kommer titta en extra gång på telefonen innan jag somnar bara för att bli besviken en gång till när jag inser att du inte försökt få tag på mig, jag vet att jag alltid kommer tänka på dig när jag far till staden du bor i, när jag ser ditt namn eller när nån bara pratar om fotboll.
Du fanns överallt då och du finns överallt nu..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar