When they come for us.
Trött, sliten, ensam, cola sugen och fryser. Nej det kan inte bli bättre. Jag vet i alla fall hur jag löser det här, jag går och tvättar bort sminket, dricker vatten, går och lägger mig och sover med mina små syskon. Då fryser jag inte och då somnar jag och då är jag inte trött längre? Men egentligen är det inte det jag vill lösa, utan det jag vill lösa är det som kommit emellan dig och mig. Men det är rätt svårt när varken du hör av dig, eller bryr dig. Någonstans på vägen har du förändrats och jag tycker inte att det är till det bättre, men jag kan ju inte säga att inte jag har förändrats för det har jag. Men själv tycker jag inte att det har blivit till det sämre, men jag vet inte vad du tycker för du säger aldrig någonting till mig längre. Du har inte hört av dig till mig på as länge, så du kan väll ändå inte tro att jag ska höra av mig till dig? För det vet du att jag alltid annars gör, eller hur? Jag saknar inte dig utan jag saknar den du brukade vara..
Ne nu ska jag snart sova, upp och jobba kl 8 i morgon då. Det är rätt så roligt men kan bli lite långdraget. Men jag vet ju att jag inte vill jobba med gamla människor, så jag får väll stå ut? jaja, god natt!
(Bara så ni vet, har kl som ses här nere, ALDRIG stämt med när jag skrivit inlägget.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar