Jag förstår inte, allting jag gör blir fel men sen när du gör fel så spelar det ingen roll? Du har nog inte förstått hur mycket du sårat mig egentligen. På riktigt. Först så i sommras dissade du mig varje dag tills Calle åkte till gbg, sen så var det mitt fel för att jag hittat andra att vara med. Då var det jag som var boven där, fast du hade inte hört av dig till på flera veckor. Tycker du att det är rättvist?
Den dagen sa du att du alltid visste hur jag mådde, hur mår jag? mår jag bra? hur länge sen var det då du började skriva till mig på msn, sms? Ringde mig? Jag vet inte, för det var fett länge sen. Du har inte brytt dig ett dugg, sen blev du sur när jag ringde och frågade om du ville vara med mig, ja de var då jag blev sur för att du var med andra, visst var det så?
Jag tycker inte jag har gjort mer fel än vad du har. Men förutom att du är arg, är jag mest besviken och ledsen. För jag kan räkna alla gånger jag fått mitt hjärta krossat och det har aldrig, ALDRIG gjort så ont som de dagarna du inte har hört av dig, de gångerna du inte orkade vara med mig men en timme senare kunde du vara med Calle, de har aldrig gjort så ont som när du bara skulle vara med dig för att jag bjöd dig på saker. De har aldrig gjort så ont som förra gången vi bråkade.
Men det har slutat göra ont, jag har lärt mig att klara av det. Men som man säger, det är bara döda fiskar som flyter med strömmen. Jag klarar inte av att vara den döda fisken längre. "Jag älskar dig, men jag föll över kanten.."
Så nu har jag sagt vad jag velat och jag tänker låta dig vara i fred.
Dagen går, det mulnar strax, jag tror att det är dags att gå på fest
Vi måste göra nåt åt ledan
Vad var det som gick snett, vi gjorde rätt och nu gör vi fel i ren protest
Har vi nött varandra redan
Vi lever sönder samma dagar, vad ska vi prata om idag
Var det du som blev som jag
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar