Jag tänker inte skriva någonting elakt om dig. "You know I'm not gon dis you on the internet, Cause my mama taught me better than that" Men jag tänker däremot säga att jag är grymt jävla ledsen och besviken. Du kan inte ens komma till mig och snacka nej du måste lämna alla mina saker ute i min trapp med saker som jag gett till dig. Det förvånade mig du, du av alla jag känner skulle sjunka till den nivån. Det fattar jag inte. Men nu om jag har sjunkit så lågt tycker du att du är på stabil nivå eller? Jag förstår inte ens att jag is ta det här igen. Jag fattar inte att du bara kunnat säga till mig att jag alltid varit andra hands prioriteten? Jag har fan ställt upp till dig till tusen och om du säger att jag inte har det kan du fan i mig åka åt helvete! Den här gången är det inte jag som ska be om ursäkt, förra gången då tog jag på mig allting. Det var mitt fel. Men inte den här gången, allt det här är ditt fel.
Det är tur att man har många nära kompisar som man kan lita på, för om man bara har en så slutar det med en påse i trappuppgången med alla minnen i
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar