Hur skulle man klara sig utan den man priroriterade först? Hur skulle man klara sig utan den som fick en att kliva upp på morgongen och inse att man inte var ensamast i världen, hur skulle man kunna leva utan livslusten? Jag har ingen aning faktiskt men ändå, så har jag klarat mig.. Jag har överlevt det jag fruktade mest. Nu är jag glad, glad att vi släppt taget. Nu behöver jag inte vara ledsen, jag har ingen att priroritera före. Jag lever som om jag aldrig blivit sårat förut. "Sing like no one was listening, dance like no one was watching, love like you never been hurt, and live like heavens on earth" Jag saknar dig ibland, och jag kommer aldrig glömma de du sa till mig. Jag älskar hur du fick mig att må, och det ska du veta, att jag aldrig älskat någon pojke så som jag älskade dig. Jag vet att om du ville få tillbaka mig nu, så skulle du få mig så lätt.. Men ändå skulle jag försöka, försöka få dig att förstå att det inte funkar så. Du kan inte ta tillbaka mig varje gång det går fel för dig. Jag brukar vänta på att du ska ringa, men sen kommer sanningen ikapp mig och jag inser att min telefon kommer förbli tyst hela natten. Det saknar jag, att prata i telefonen med dig.. "Hur kan något så fel, kännas så rätt" Jag mår bättre nu, än vad jag gjorde då. Jag varken åt eller sov, jag var ett nervrak kunde börja gråta av minsta lilla grejjen.. Nu mår jag bra, jag skrattar, jag äter, jag sover. Jag vill att du ska få ett underbart liv. Jag önskar dig det bästa, ja. Jag har saknat dig för mycket, men jag kan inte fortsätta sakna dig det går inte. Du har gått vidare, så jag måste också knata på. Jag älskar dig pojken, kom ihåg mig.. Keep up the good work,.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar