Jag vet inte varför men jag är rädd, så jävla rädd. Och faktiskt har jag inte en jävla aning om varför. Men det kändes som om hela världen rasade och jag rasade med den. Du har älskat igen, och jag är glad, något så förbannat glad för din skull. Men det gjorde mig rädd, för om du redan älskar igen, och jag inte känt en gnutta kärlek sedan dess, hur ska jag då kunna älska igen? Tänk om du var min enda kärlek och jag lät dig gå utan att försöka igen? Jag hade kärlek där framför mina fötter men jag bara sparkade bort det. Jag var självisk, egoistisk och fruktansvärt dum. Men du ska inte känna nå tvivel nu, lova mig det? Du ska inte börja grubbla, plåga dig själv och gråta om du läser det här nu, för det har du gjort för mycket. För nu är det min tur att få tvivel, att grubbla, plåga mig själv och gråta och du ska bara le åt idioten som fick oss hit från första början...
If you're leaving will you take me with you?
Im sorry but there is one thing I could never give you.
My heart will never be your home again.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar