Jag vill skrika, jag vill gråta, jag vill kasta saker runt mig. Men jag vet att det bara skulle bli fel och det skulle inte lätta min ångest. Jag vet inte riktigt hur jag har bärt mig åt men jag vet att jag aldrig i hela mitt liv vill må som jag gjorde idag. Aldrig någonsin.´
Det var som en chock, jag fick en konstig känsla i magen. Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta, och nu sitter jag här och vet fortfarande inte om jag ska skratta eller gråta men jag vet i alla fall att det inte är värt att bry sig i, sitta och fundera över, grubbla om vad de gör nu. Men liksom förbannat bryr jag mig ändå..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar